Det växer ingen mossa på rullande sten

ISTIDENS MOSSOR

Våra skandinaviska mossor gömmer spår som leder oss minst ett par miljoner år bak i tiden. Efter senaste istiden koloniserades Skandinavien från olika håll och för att avslöja hur mossorna tog sig hit krävs moderna DNA-studier. Extra spännande är att en stor del av våra nutida mossor har spår från mammutarnas tid och att det fortfarande bildas nya arter. Genomfördes på Bokmässan 28/9 2014.
Medverkande: Lars Hedenäs, docent och forskare, Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm
Arrangör: ArtDatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet

Om ArtDatabanken

ArtDatabanken fungerar som en vital länk mellan forskare, naturvårdare och allmänhet. Den sprider information om flora och fauna, digitalt såväl som i bokform. Nyligen gavs ”Skatter i vått och torrt” ut, där våra biologiska samlingar presenterades. Och i början av september 2014 kommer ”Bladmossor: Skirmossor-baronmossor”, Sveriges första moderna mossflora.

I vårt lands biologiska samlingar finns fler än 33 miljoner unika föremål bevarade. För framtiden, miljön och för vår historia är det viktigt att de bevaras som en nyckel för att förstå var vi kommer ifrån. I ”Skatter i vått och torrt”, skriven av Torleif Ingelög, fil. lic i växtbiologi och ansvarig för ArtDatabanken från starten på 1980-talet till 2007, presenteras dessa samlingar på ett övergripande sätt. Här finns allt från en blåval till småkryp, fossil, djur i sprit och pressade växter. Vi får lära oss om hur föremålen samlats in, vilka metoder som använts och hur de preparerats. Ett tiotal av samlingsfolkets eldsjälar porträtteras och vi får ta del av deras fascinerande berättelser. Detta är en omistlig bokskatt som visar på betydelsen av forskning, naturvård och personligt engagemang.

Skogens mjuka golv

Den som vandrat barfota på mossa vet hur härligt det känns. Men få av oss inser att vi går på spår som leder oss ett par miljoner år bakåt i tiden. Faktum är att för att avslöja hur mossorna tog sig till Skandinavien krävs DNA-studier. De är dessutom sega överlevare och därmed utmärkta miljöövervakare: forskarna har återupplivat en 1 600 år gammal mossa som legat fastfrusen i Antarktis. Och letar man en bit ner i torven på en mosse kan hitta grobara sporer som är minst 500 år gamla. I Sverige finns cirka 1 000 av jordens ca 20 000 mossor.

Det har blivit hög tid för en modern och gediget genomarbetad svensk flora i ämnet. I den rikt illustrerade ”Bladmossor: Skirmossor-baronmossor”, visas i systematisk ordning 218 arter i 85 släkten av de s k pleurokarpa bladmossorna i till exempel skogar, våt- och parkmarker. Arten karakteriseras av ett krypande växtsätt med kapslar en bit ner på stammen. De presenteras ingående i text och bild samt med praktiska nycklar som gör det möjligt att bestämma vilken mossa man hittat i naturen eller i trädgården. Bland de pleurokarpa mossorna finns nämligen några av våra allra vanligaste och mest igenkända. Ett exempel är husmossan, som tillsammans med vägg- och kammossa bildar de gröna mattorna i våra skogsmarker. I sig är de ett eget litet ekosystem eftersom det är just denna mossmatta som, genom så kallade blågröna bakterier, har förmågan att binda luftens kväve. En annan art är den som villaägaren ofta irriterar sig på, gräshakmossan, som bl a genom gräsklippningen sprids så effektivt att nya plantor kan sprida ut sig över gräsmattan. Boken, som utges inom ramen för Nationalnyckeln, har författats av Lars Hedenäs, docent och forskare på Naturhistoriska riksmuseet samt Tomas Hallingbäck, botanist och forskningsingenjör vid Artdatabanken.

FAKTARUTA

ArtDatabanken vid SLU har sedan 2002 riksdagens uppdrag att samla in och sprida information om landets flora och fauna. Till sin hjälp har man bl a Artportalen, ett webbaserat system där fynden inrapporteras via en öppen och sökbar databas. Över 16 000 rapportörer har hittills bidragit till över 33 miljoner artfynd. Nationalnyckeln har givit ut 15 volymer med populärvetenskaplig text om svenska arter. Läs mer på artdatabanken.se, artportalen.se och nationalnyckeln.se

Comments are closed.